Välkommen till Elisabet Fyhr Ullkonst

Jag, Elisabet – konstvärldens mest uppfinningsrika ullkonstär och tillika strandkommandora!

Med nålfiltningens magiska konster kan jag skapa ulliga och gulliga mästerverk som får betraktaren att både skratta och förundras. En noshörning med en extravagant mustasch? Självklart. En blå uggla som ser ut att ha druckit för mycket kaffe? Inget konstigt alls! Dock, det som är roligast är ju såklart olika minnesskulpturer av hundar, hästar, katter, en och annan höna och allt däremellan.

Men inte nog med det!

När jag kliver ut på stranden, är det som att Moder Natur själv vänder sig om och tänker: "Oj, bäst att lägga ut något extra inspirerande idag!" Med falkblick och en kreativ ådra som kan få en tångruska att se ut som ett mästerverk, letar jag envetet upp strandens bortglömda skatter – det där trötta stycket drivved som ingen ens skulle komma på tanken att använda som ved, den märkligt formade snäckan som ser ut som en skelögd groda, och en borttappad plastanka som antagligen haft ett mer dramatiskt liv än en Hollywoodskådis.

Men jag nöjer mig inte med att bara plocka på mig strandens bortglömda skatter – nej, jag förvandlar dem till konst! En del blir härliga collage som ett minne av en alldeles särskild plats, en del blir små pittoreska fiskebodar och mer därtill.

Och när drivveden kommer fram, ja då vet man att det är dags för collage som får vanliga tavlor att skämmas. Jag gör mitt bästa för att sammanföra strandens mest karismatiska fragment och skapar konstverk som får folk att stanna upp, stirra och undra: "Är det där en sjöjungfru gjord av gammal plank och tång, eller har jag ätit för mycket glass?"

Så om du någon gång ser en liten tant på stranden med en blick som säger "Här finns konst som bara väntar på att skapas!", en ulltuss i ena handen och en märkligt formad bit drivved i den andra – då vet du att du har mött mig, Elisabet Fyhr, Sveriges mest ullälskande och strandälskande kreativa geni!

Välkommen också att följa mig på Facebook https://facebook.com/ElisabetFyhrkonsthantverk

Har du någonsin undrat vad en räv gör efter studenten? Jo, för den här räven, som heter Mickel, var det dags att kasta mössan högt och skrika "Jag är fri!". Mickel, som alltid varit den lite bohemiska typen, hade precis tagit examen i "Avancerad Hönstaktik och Grymta för Nybörjare" med toppbetyg. Nu stod han där, med sin vita studentmössa på sned och en glimt i ögat, redo att ta sig an vuxenlivet. Problemet var bara att vuxenlivet verkade bestå av att jaga smådjur som inte kunde uppskatta hans nyvunna akademiska kunskaper.

Hans bästa kompis, isbjörnen Björn, var raka motsatsen. Björn, som var en betydligt mer seriös typ, hade suttit och svettats över sin magisteruppsats i "Isbergens Utbredning och Dess Inverkan på Globala Klimatmönster". Med en tuggad penna bakom örat och en blick som kunde smälta glaciärer (om den inte var så fokuserad på grafer och diagram), var Björn helt uppslukad av sina studier.

"Grattis, Mickel!" mullrade Björn när Mickel skuttade in i hans lya med sin studentmössa. "Har du fått jobb som strategisk fasan-konsult än?"

Mickel suckade dramatiskt. "Äh, de har inte insett min potential än, Björn. Men jag har ett par intressanta erbjudanden som 'Senior Bärcensor' på gång. Du vet, någon måste ju se till att blåbären håller måttet."

Björn skakade på huvudet och vände sig tillbaka till sin karta över Nordatlanten. "Själv är jag på gränsen till ett genombrott. Jag tror att jag har hittat sambandet mellan antalet isberg i Grönland och min egen aptit på säl."

Mickel fnissade. "Säker på att det inte bara är för att du inte har ätit lunch, Björn? Kom igen, fira med mig! Vi kan jaga ekorrar och skrika 'frihet!' från en hög sten."

Björn tittade upp med ett leende. "En gång räv, alltid räv. Men grattis igen, Mickel. Nu när du är färdigutbildad, kanske du kan hjälpa mig med min nästa studie. Jag funderar på att titta på sambandet mellan studentfester och minskningen av grönländska isberg. Jag har en stark känsla att det finns en koppling där."

Mickel skakade på huvudet, men en tanke tändes i hans ögon. "Isberg, studentfester... du vet, Björn, det låter som en perfekt kombination för en bra studentfest. Vi kunde ju bjuda in alla isbjörnar och rävar i trakten. Och jag kan ta med blåbär – bara de bästa, naturligtvis."

Och så, medan Björn drömde om att revolutionera glaciologi med hjälp av studentfester, funderade Mickel på hur han bäst skulle kunna övertyga blåbären att uppföra sig på den kommande festen. Livet efter studenten var kanske inte så tråkigt ändå.

Har du några fler studenter som behöver lite humor i vardagen? Då har jag några fler rävar till salu.......och en isbjörn.

På sommarhalvåret finns också möjlighet att se och köpa en del av mina presentinriktade alster hos min återförsäljare Artibus på Spiken på Kållandsö utanför Lidköping. Kartan visar vägen från den stora rondellen strax utanför Lidköping. Försök nu att inte villa bort Er i spenaten. Och se för all del till att använda GPS:en. Då kan ni vara helt säkra på att hitta rätt.

"FOR TOURISTS

Welcome to Fluff & Stab, or more correct Elisabet Fyhr Ullkonst

This tiny empire where wool meets pointy needles, and magic happens! Do you have a deep desire to own a perfectly round felted hamster? A grumpy-looking mushroom? Or perhaps a majestic woolen unicorn that may or may not resemble a potato? Fear not! With my needle-felting skills, I turn fluff into fabulous (sometimes unintentionally hilarious) creations.

Every poke brings joy, every fuzzball gets a personality, and every order guarantees a sprinkle of quirky charm. Handmade with love—and possibly a few accidental finger stabs.

Dare to dream in wool? Let's make it happen!

I do not sell abroad due to custom regulation. But if you visit Sweden you are most welcome to visit re-seller Artibus på Spiken nearby Läckö Slott in Lidköping as mentioned above.."

Att nålfilta katter på beställning är ungefär som att försöka skapa fluffiga mirakel med ett verktyg som mest känns som en aggressiv tandpetare. Först har man ullen—en oskyldig och mjuk liten tuss som snart ska förvandlas till en katt. En katt som förmodligen kommer att ha en något skev personlighet, och kanske ett öga som tittar lite åt fel håll.

När nålfiltningsprocessen börjar inser man sedan snabbt att man är mitt uppe i ett slags brottningsmatch med ett moln. Stick, tryck, forma—och hoppas innerligt att jag inte filtar fast mina egna fingrar i processen. Och var beredd på att man tillsammans med katten kommer att ha ett antal djupa och existentiella samtal under arbetets gång. "Är det verkligen så här en katt ska se ut?" tänker jag lakoniskt medan jag nu stirrar på denna ulliga skapelse som mer liknar en skeptisk potatis än ett graciöst rovdjur.

Men sedan efter timmar av tålamod, blod (för ja, nålen är stundtals ens värsta fiende), och en smärre identitetskris äntligen har en nålfiltad katt framför sig—då känner jag nog en blandning av stolthet och utmattning. Och kanske en svag oro över att katten ser ut att vilja hämnas. Nålfilta två? Ja, då blir det dubbelt så mycket av allt. Snacka om rebellisk ull!

Makten Över Morötterna /Finns att köpa hos Artibus på Spiken

Nålfiltningsprojektet “Makten över Morötterna” var en episk resa fylld av ulliga misstag och existerande livskriser. Där stod jag, Elisabet, med nål och ull i hand, redo att skapa en häst och en människa som kunde avkoda morotens mystiska lockelse.

Hästen var svårflirtad. Hästen stirrade tomt på mig med sina glasartade små porslinögon, skeptisk över att en ullfiltad kopia kunde representera hans sanna morotsdyrkan. Men jag kämpade tappert vidare – stack, fluffade, muttrade svordomar över envisa tovningar. Nålen högg mina fingertoppar minst fem gånger, men detta var ett uppdrag större än smärta.

Människan blev ett mästerverk av ambivalens. En liten filtad figur med en aura av filosofisk tyngd. Skulle hon vara den som till slut dechiffrerade hemligheten bakom hästens besatthet? När jag sedan placerade henne bredvid hästen insåg jag sanningen – makten över morötterna låg nog inte i filtad visdom, utan i hästens eviga list. Han hade ju redan smugit iväg med moroten medan jag stirrade i nålfiltningshypnos.

Slutresultat? Två ulliga varelser, ett förlorat morotsmysterium och en erfarenhet som lämnade mig med både fingertoppskänsla och en nyvunnen respekt för hästars snabba tjuverier.

Djupt inne i de betande flockarnas rike, där fåglarna kvittrar med en gnutta oro och smågnagare hukar sig bakom buskar, finns den legendariska ullhästen—ett ulligt, fluffigt kraftpaket med en bakutspark som kan flytta berg.

Hästen Fridolin, som han kallas, har länge stått på Artibus på Spiken, kisande mot horisonten, med en längtan i sitt yviga hjärta. Han känner det i hovarna—vildmarken kallar. Det fria galoppsprånget väntar. Så han gör det enda en bestämd ullhäst kan göra: han laddar upp, tar sikte på grinden och med ett rungande BAKUTSPARK får träet att vibrera som en missnöjd fiolsträng.

Beskådaren ser på med gapande mun, medan Fridolin försvinner i ett moln av damm och ulltussar. Vad är hans plan? Ingen vet! Kanske mot fjällen, kanske mot en dröm han ännu inte förstått. Men en sak är säker: denna ullhäst har satt en ny standard för frihetens rus.

Små hundar – dessa underbara, små varelser som fyller våra liv med så mycket glädje och kärlek! Med sina pigga ögon och viftande svansar charmar de sig snabbt in i våra hjärtan. De må vara små till växten, men deras personligheter är ofta enorma – fulla av mod, lojalitet och en oändlig förmåga att sprida värme. Att få mysa med en liten hund i soffan, känna deras mjuka päls och höra deras små snarkningar är ren och skär lycka. De är våra trogna följeslagare som påminner oss om att livet är fullt av små, men betydelsefulla ögonblick av kärlek.