Visst kan vi skapa minnes skulpturer, inte av sten och brons nödvändigtvis, utan av ord och känslor, starka nog att stå emot tidens tand. Låt oss tillsammans forma dessa minnesmärken för de fyrbenta själar som lämnat så djupa spår i våra hjärtan.

Tänk dig orden som mjuk ull, formbar av kärlek och saknad. Med varsam hand skulpterar man då fram berättelser om deras lekfullhet, om den varma blicken i deras ögon, om det trygga ljudet av deras andetag. Varje anekdot blir som ett penseldrag av färg på minnets duk, varje skratt vi delade en gnistrande detalj som lyser upp i våra tankar.

Vi kan resa monument av tacksamhet, höga som himlen, för all den tröst och glädje de skänkte oss. Låt oss liksom måla eller skulptera in deras unika personligheter, de små egenheterna som gjorde just dem så speciella. Kanske var det det sneda örat, det ivriga viftandet på svansen, eller det speciella sättet de brukade tigga vid köksbordet.

Dessa minnes skulpturer behöver ingen fysisk plats, de bor i våra hjärtan, i de tysta stunderna av eftertanke. Varje gång vi minns en rolig episod, varje gång vi ser en annan hund, katt eller häst som påminner oss om dem, putsar vi lite på deras minnesbild, håller den levande och klar.

Låt oss skapa en trädgård av minnen, där varje blomma representerar en stund av lycka, varje träd ett starkt band av kärlek. Där kan vi vandra i våra tankar, känna doften av deras närvaro och höra ekot av deras glädjefyllda skall, jamande eller mjuka gnäggningar.

På så vis bygger jag dessa skulpturer tillsammans med dig, genom att du delar dina minnen, berättar just er historia och låter kärleken till dem fortsätta att värma allas själar. För även om deras tassavtryck bleknar från jorden, så förblir de för alltid inristade i våra hjärtan, inte med sorg, utan med den ljusa glädjen av att ha fått dela en bit av vår resa på jorden med just dem.